Förlåt den dåliga uppdateringen.
Har haft en tung helg. På lördag kväll fick jag en blödning som höll i sig ända till i går morse. Tänker inte gå in på detaljer, men kan säga så mycket som att det inte var missfall i alla fall. Men det var ju så klart det jag först trodde. Var jätteledsen hela söndagen och trodde att det var kört. Men Kotten verkar vilja stanna hos oss, ett tag till i alla fall. Förhoppningsvis 9 månader. Jag vet att det är vanligt med blödningar, speciellt i början av graviditeten, men det är svårt att veta när man ska bli orolig.
I övrigt var helgen mysig. I fredags jobbade jag kväll. I lördags vaknade vi vid halvåtta. Låg och drog oss länge och gick sedan på ett fik och åt frukost. Gick på stan en sväng och sedan till ett bageri där vi köpte surdegsbröd.
På kvällen åt vi god mat och kollade på tv.
På söndagen var jag och tittade på en lägenhet. En jättefin femma. Tyvärr ingen hiss och den ligger på tredje våningen. Så det är nog inte riktigt passande med tanke på att man tvingas kånka på bebis upp och ner för trapporna. Men det är en av de finaste lägenheterna jag har sett här i stan. Och bra pris dessutom. Men vi får fortsätta kolla. Det är ju verkligen ingen brådska.
Men ska i bo kvar där vi bor nu måste vi verkligen ta tag i att renovera köket och försöka komma på nån bra lösning för att få plats med allt. Vi har en stor lägenhet, men den är rätt dåligt planerad.
Ha en fin dag!
4 kommentarer:
Hej! brukar läsa din blogg, men har aldrig kommenterat. känner igen oron med blödningar. har 2 barn, med första blödde jag inget. sen fick jag 2 mf så när jag blev gravid igen så var det en pina att gå på toa. när jag var i v 12 så fick jag en jätteblödning och var hur orolig som helst. fick göra ett vul och det visade att jag inte alls var i v 12 utan i v 16+4. hade lågt liggande moderkaka. nu sitter jag med en tremånaders i famnen. håller tummarna för att allt går bra i fortsättningen!
linda
Tack snälla för din kommentar! Jag håller också tummarna för att det ska gå bra. Det är så svårt att veta hur man ska må och när man ska bli orolig, vad som är normalt och inte, när man inte har nåt att jämföra med...
Roligt att det slutade lyckligt för din del!
Sussie
Hopplöst mycket kan man oroa sig! jag håller tummarna :D
linda
Javisst. Men jag har blivit lite bättre på att inte tänka på det så mycket de senaste dagarna. det ligger ju delvis utanför min makt att påverka.
Så tummarna fortsätter hållas. :)
Sussie
Skicka en kommentar