Jag läste Luizas blogg nu och såg vad hon har skrivit.
Då kom jag att tänka på en till sak som jag tror sätter käppar i hjulen för mig (och kanske även Luiza?): Jag är rädd. Rädd för att komma i mål. Att tillåta mig lyckas med något fullt ut som JAG har gjort. Det är JAG som har gått ner alla dessa kilon. Det är JAG som har slitit, svettats och gråtit för att komma hit. Och så kan jag inte låta mig komma i mål.
Det har gått så snabbt hela resan och mitt psyke och mitt självförtroende har inte hängt med på vägen. Jag måste finna vem jag är nu och ta mig själv i hand och leda mig hela vägen över mållinjen.
2 kommentarer:
Hej, jag förstår vad du menar. Jag är också rädd för att komma till målet snart, man har u kämpat så länge, och man e ju lite rädd för att när man väl når dit ska man släppa på alla spärrar? Vara nöjd? Vad ska man kämpa för då? Å andra sidan, längtar jag efter målet och att vara nöjd med mig själv, eller det e jag ju redan, men ändå. Fötsår vad du menar med att vara rädd för att nå målet. Fortsätt kämpa Sussie, för hittils har du varit awesome! Man förtjänar att nå sina mål ibland
Hej!
Det är ett jkla gissel det här.. Men jag är inte den som ger upp i första taget! Inte i andra heller för den delen. :)
Men det är svårt det här att vara så nära. Och så går det så långsamt.
Men nu tror jag att jag har en bra plan för kommande tiden och det känns skönt. Har pratat om det med lite folk jag har runt omkring mig och de peppar och stöttar. Det är skönt.
Vi förtjänar verkligen att nå mål! Heja oss!
Skicka en kommentar