Det är konstigt det här. För ett och ett halvt år sedan var träning nåt som inte fanns med i listan över mina fritidsintressen. I dag är det i princip mitt enda fritidsintresse.
Jag njuter av att träna och jag njuter av att KUNNA träna. För det kunde jag inte förut eftersom jag var för tung.
Eller kunde kunde jag kanske, men jag gjorde det inte för att jag skämdes. Jag var på nåt pass och svettades som en gris, var högröd i ansiktet och flåsade som om jag hade sprungit ett maraton. Jag drog mig verkligen för att träna och till slut så slutade jag helt. Och det tillsammans med "dålig" mat resulterade ju så klart i att jag blev ännu tyngre.
Just nu sitter jag och är peppad på att få köra ett tungt styrkepass och att få springa efter jobbet.
Det är märkligt hur saker och ting ändras här i livet. Men en sak vet jag med säkerhet - det är det här livet jag vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar