Dagens vikt:
Hurra vad bra!
Lovade ju att jag skulle redovisa mina mått också - här kommer dom.
Den 17 januari förra året, alltså fyra dagar efter jag hade börjat med Itrimdieten, så mätte jag mig och då såg det ut såhär:
Midja: 113 cm
Lår: 82 cm
Vad, mitt: 49 cm
Vad, störst: 52 cm
Överarm: 42 cm
Och i dag, lite mer än ett år senare:
Midja: 80 cm (minus 33 cm)
Lår: 64 cm (minus 18 cm)
Vad, mitt: 41 cm (minus 8 cm)
Vad, störst: 43,5 cm (minus 8,5 cm)
Överarm: 32 cm (minus 10 cm)
I dag är jag ledig och det är så skönt! Gick och la oss vid halv tio i går, så nu är jag utvilad. Solen skiner och det är klarblå himmel. Skidväder alltså!
Ha en riktigt bra måndag!
4 kommentarer:
Vad härligt att det går nedåt!
Vad duktig du är!
Kul att se vad som har hänt under ett år, och det är ju verkligen mycket!
Jag väger mig varje dag och skriver upp på insidan av mitt badrumsskåp.
Jag vet att det kanske inte är det bästa att väga sig varje dag men den översikt det ger peppar mig så himla mycket.
Förstår jag saken rätt att du också bor i Ösd?
Må så gott!
Mvh
Tina
Ja, det känns riktigt bra!
det är faktiskt rätt otroligt att man kan tappa så många centimetrar på kroppen. :) Och än är jag ju inte klar...
Jag har också vägt mig i princip varje dag sen jag började med Itrim. Tycker att det är skönt att ha koll. Sen när jag är klar är väl tanken att väga mig en gång i veckan. Bara för att se att jag håller vikten.
Det stämmer bra att jag bor här. :)
Ha det så jättebra och tack för kommentaren!
Sussie
Vilka otroliga siffror det blir egentligen. Jag menar 33 cm i midjan och 18 cm bara runt låret!? Du är och har varit fantastiskt duktig! Själv mätte jag mig aldrig i början förutom midjan på Itrimkontrollerna då. Och när man tar ett måttband och kollar var man började... Då fattar man (nästan) hur mycket man gått ner! Kram
Javisst! Är glad att jag hittade igen boken jag hade skrivit ner måtten i. Det är ju kul att jämföra.
Det ser riktigt sjukt ut när jag håller måttbandet runt midjan och drar ut till 114 cm (som det var från allra första början). Man fattar liksom inte att det är sant!
Kram!
Skicka en kommentar